Lindvalls goda historia
Det var i södra Småland på gränsen till Skåne i byn Strömsnäsbruk som Lindvalls grundades 1925 av Joel och Ellen Lindvall. Han föddes 1900 och växte upp i Strömsnäsbruk. Hon 1904 i Värnamo. 1925 föddes sonen Palle Lindvall, ni vet han med mustaschen, som i många år var företagets eget "varumärke”.
På 30-talet startade Lindvalls två filialer; en i Emmaljunga och en i Markaryd. 1939 köpte Joel och Ellen huset Skogshyddan och 1955 byggdes korvfabriken bredvid. Samtidigt startades ytterligare en filial i Strömsnäsbruk. Om kunderna handlade uppåt hundra kronor så körde de hem varorna. Palle Lindvall har berättat om när en av ingenjörsfruarna ringde:
"Min man ingenjören kommer hem nu och jag har glömt att köpa dill. Skulle springpojken vilja köra upp med det? Ja, sa jag, det skulle han gärna gjort men han har precis kört med en knippe persilja till Traryd."
1965 bildades Lindvalls Charkuteri AB. Fabriken producerade 2-4 ton per vecka. I sortimentet fanns bland annat blodkorv, isterband, kalvsylta, korvkaka och leverkorv. Korvtillverkning bestod fortfarande vid den här tiden mycket av ett manuellt och fysiskt arbete.
Den 9 februari 1967 öppnades Lindvalls i centrum. I samband med det såldes en av filialerna.
1970 tog Palle och Ingegärd Lindvall över familjeföretaget Lindvalls. Nu såldes filialerna och allt fokus lades på fabriken. Joel och Ellen tog sin första riktiga semester. Tre veckor på Kanarieöarna. Men de bodde grannar med fabriken och Joel besökte, efter sin pension, fabriken varje dag.
På den tiden åkte man till Lagan för att hämta spån till rökarna. Spånet lagrades i Joels uthus som även användes som frysrum. 1977 investerades det i nya rökskåp som gjorde att personalen slapp många tunga lyft. Sortimentet hade nu utökats med bland annat berliner, frukostkorv, hackekorv och hushållsmedwurst.
1990 tog tredje generationen, Jan och Stefan Lindvall, över familjeföretaget. Fabriken producerade 6,5 ton per vecka och hade en omsättning på 8,4 miljoner. Året därpå blir de årets företagare i kommunen. Kort därefter gick grundarna Ellen och Joel bort.
I november 1992 började arbetet med en tillbyggnad till fabriken. Produktionsytan fördubblades. Flera stora maskininvesteringar gjordes och bland annat införskaffas en varm- och kallrök, snabbhack och förpackningsmaskiner.
Anders Johansson som arbetade i packavdelningen berättade, med ett skratt, hur merförsäljning gick till: Palle ringde kunden som beställde 2, Palle skrev 5 på ordern och Anders packade 8.
1993 började Lindvalls att sälja korv till Shell Select. För att klara av den ökande försäljningen byggdes en ny fabrik utmed E4:an. Den stod färdig i februari 1997.
År 1999 hade Lindvalls 17 anställda och 4 av dem arbetade i administrationen. Omsättningen var 47 miljoner. Nu hade även 7-Eleven blivit nästa stora fast food-kund. Året efter var antalet anställda 30 och det tillverkades 38 ton per vecka i fabriken.
Den 23 januari 2003 gick det norska charkföretaget Leiv Vidar in och och köpte 48 procent av aktierna i Lindvalls. Detta gjordes dels genom en riktad nyemmision, dels genom att Leiv Vidar köpte aktier från Jan och Stefan Lindvall. Det beskrevs som ett långsiktigt samarbetsavtal där målet var att bli en ledande aktör på den svenska fast food-marknaden för korv.
År 2007 tog Leiv Vidar över aktiemajoriteten i Lindvalls. Stefan Lindvall slutade som vd och Lars Andersson tog över den posten. Jan och Sara Lindvall stannade kvar i företaget och ägde tillsammans 9 procent av aktierna. Omsättningen låg nu på 110 miljoner och företaget producerade 70 ton per vecka.
Lindvalls Chark tecknade nu tillsammans med Leiv Vidar ett avtal med Statoil. Detta innebar att Lindvalls korvar såldes i Sverige och Danmark och Leiv Vidars korvar i Norge.
2017 köptes Leiv Vidar av norska Jordnaneskoncernen. I början av 2025 tillkännagavs att Scan Sverige köpt Lindvalls Chark som därmed blev helsvenskt igen. Affären är inte godkänd än utan man väntar fortfarande på slutgiltigt godkännade.
Texten är hämtad från Lindvalls egen dokumentation